Den 30 januari 2026 avgjorde Högsta domstolen frågan om vem som är sakägare i expropriationsmålet om Känsö. Domstolen slår fast att delägarna själva är sakägare. Samtidigt återförvisas målet till mark- och miljödomstolen – och frågan blir nu vilken roll Brännö Bys Samfällighetsförening, BBS, egentligen ”kan” ha. Extrastämman 2025 har beslutat att föreningen ”inte anser sig vara rätt motpart i expropriationsärendet”. Tillsammans med rådande oenighet och dysfunktionell styrelse bör föreningen vara passiv.
Styrelsens felaktiga agerande nu tydligt
Beslutet ändrar en central del av processen – och visar samtidigt hur fel styrelsen i Brännö Bys Samfällighetsförening, BBS, har agerat under flera år.
Kort sagt säger domen:
- Mark- och miljööverdomstolens avvisning upphävs
- Målet skickas tillbaka till mark- och miljödomstolen
- Delägarna är sakägare och part i expropriationsmålet
- Samfällighetsföreningen ”kan” vara sakägare – men behöver inte aktivt delta i processen
Processen är tillbaka på ruta ett och fortsätter alltså.
Men en sak är nu tydlig: det är delägarna som står i centrum – inte styrelsen.
Styrelsens grundfel från början
Staten valde att stämma Brännö Bys Samfällighetsförening trots att föreningen inte äger Känsö. Marksamfälligheten ägs av delägarna, vilket varit uppenbart från början.
Trots det valde styrelsen att egenmäktigt:
- agera som om BBS vore ägare och rätt part
- anlita advokatbyrån Wistrand
- driva en omfattande domstolsprocess utan stämmomandat
- hålla medlemmarna oinformerade
Resultatet blev en kostsam processförlust. Advokatkostnaderna uppgår nu till över 1 miljon kronor.
Det är oklart om de hittills uppkomna kostnaderna ersätts. Det ska nu avgöras i mark- och miljödomstolen. Kostnaderna riskerar att belasta föreningen – alltså medlemmarna.
Detta är en situation som styrelsen skapat tillsammans med sina extremt dyra inkompetenta advokater. Wistrand har fortsatt mjölka föreningen på pengar trots stämmobeslut om att avveckla advokatbyrån. Även efter ett enkelt och tydligt beslut på extrastämma 2025, angående svar till högsta domstolen, gav Anna Ekberg-styrelsen egenmäktigt Wistrands uppdrag att i flera inlagor svara annat än vad stämman beslutat. Resultatet blev en virrig dom där advokatbyrån får möjlighet till mera uppdrag av styrelsen, på föreningens bekostnad.
Oklarheterna om BBS roll i processen skapar även viss möjlighet för styrelsen att fortsätta motarbeta delägarna i lönndom, som måste hindras. Att vara hjälpgumma åt fortifikationsverket och ge uppdrag åt Wistrands ser ut som ett syfte, när styrelsen fortsätter att nonchalerar stämmobeslut.
Högsta domstolen klargör: delägarna är sakägare
Högsta domstolen slår fast att delägarna själva är sakägare i expropriationsmålet. Det är alltså delägarna som har rätt att direkt bevaka sina ekonomiska intressen.
Föreningen kan delta i processen, men det är oklart i vilken roll – den ersätter inte delägarna.
Detta gör styrelsens tidigare agerande ännu mer problematiskt. Under flera år har styrelsen uppträtt som om den representerade hela ägarkretsen i en fråga där delägarna själva har rätt att agera.
Hur en samfällighetsförening faktiskt ska fungera
Principen är enkel:
Stämman bestämmer.
Styrelsen verkställer.
I en föreningsförvaltning är det delägarna på stämman som fattar besluten. Styrelsens uppgift är att genomföra dessa beslut – inte att driva egna projekt, egna processlinjer eller egna juridiska strategier.
När styrelsen agerar utan mandat urholkas hela föreningsdemokratin.
Vad stämmor redan har beslutat
Protokollet från extrastämman 2025 innehåller ett mycket tydligt beslut:
”Föreningen anser sig inte vara rätt motpart i expropriationsärendet”
Föreningens roll bör därför vara mycket begränsad för att inte orsaka ytterligare kostnader:
- vara passiv i processen
- inte driva egna processlinjer
- endast begära ersättning för hittills uppkomna kostnader, efter nytt stämmobeslut i saken.
De kostnader som hittills uppkommit uppgår till över 1 miljon kronor. Det är den enda rimliga frågan för BBS att driva i målet.
Dessutom har en årsstämma beslutat att avveckla Wistrands advokatbyrå som ombud för BBS. Advokaterna gör mer skada än nytta och det är hög tid att verkställa stämmobeslutet av en motvillig styrelse, som egenmäktigt nyttjar advokaterna utan stämmobeslut.
Expropriationsersättningen är delägarnas
HD skriver att det är problematiskt att låta föreningen ersätta delägarna utan tydligt lagstöd, eftersom det rör egendomsskyddet.
Det finns medlemmar som vill att expropriationsersättningen ska gå till föreningen för att köpa, äga och finansiera olika projekt – markområden, badplatser, småbåtsbryggor, vägar, renhållning, lotsutkik och annan verksamhet. Det är ett riskabelt resonemang.
Expropriationsersättningen är i grunden delägarnas egendom.
Dessutom gäller en viktig juridisk begränsning:
föreningens medel får endast användas till föreningens ändamål.
Att använda ersättningen till verksamheter som ligger utanför samfällighetens ändamål – så kallad främmande verksamhet – är inte tillåtet. BBS har redan förlorat ett sådant mål angående inköp av torgmark.
Projekt som saknar stöd i föreningens ändamål eller i det ursprungliga anläggnings- eller förrättningsbeslutet ska därför inte finansieras med dessa pengar.
Styrelsen måste nu respektera medlemmarnas beslut
Efter Högsta domstolens beslut finns egentligen bara ett rimligt agerande från styrelsen:
- Respektera stämmobeslut
- Sluta driva egna linjer i processen
- Låta delägarna själva bevaka sina rättigheter
- Begränsa föreningens yrkande till ersättning för hittills uppkomna kostnader
Allt annat riskerar att upprepa samma misstag som redan kostat föreningen mycket pengar – och ännu mer förtroende.
Nästa stämma kan avgöra
Inför nästa stämma bör varje medlem ställa sig några enkla frågor:
- startades processen med tydligt mandat från någon stämma?
- informerades medlemmarna i tid?
- var advokatkostnaderna rimliga?
- har styrelsen respekterat medlemmarnas rätt att ta beslut?
- Skall styrelsen få ansvarsfrihet?
Samfälligheten ägs av delägarna. En ny styrelse kan väljas.
Och i en föreningsförvaltning är det delägarna – genom stämman – som bestämmer.