Efter flera års konflikt om expropriationsmålet om Känsö tvingade delägarna fram en extrastämma. Där blev styrelsen tvungen att ge ett besked till Högsta domstolen om vem som egentligen är rätt part i processen. Resultatet blev en tydlig majoritet: BBS anser inte att föreningen är rätt part – det är delägarna.
HD förelade BBS att yttra sig
Bakgrunden till extrastämman var att Högsta domstolen förelagt Brännö Bys Samfällighetsförening (BBS) att yttra sig över statens överklagande.
Mark- och miljööverdomstolen hade tidigare slagit fast att det är delägarna, inte BBS, som är rätt part i expropriationsmålet.
Staten överklagade beslutet till HD och BBS gavs möjlighet att svara.
Trots att frågan i flera år varit central i konflikten mellan styrelse och delägare hade styrelsen tidigare undvikit att låta stämman behandla den.
Wistrands advokat deltog
Styrelsen hade bjudit in sin advokat från Wistrand, Jörgen Larsson, till stämman.
Detta skedde trots att Wistrands insatser redan kostat föreningen stora summor och bidragit till en tydlig intressekonflikt mellan styrelse och delägare. Stämman valde ändå – på oklara grunder – att låta honom delta.
Advokaten redogjorde kort för historiken i målet och spekulerade om hur processen kunde utvecklas beroende på HD:s beslut. Han erbjöd också sin hjälp med att formulera ett svar till domstolen utan konkret information om ett innehåll.
Dåligt berett ärende
När advokaten kopplats bort blev det tydligt att styrelsen inte hade berett ärende med information medlemmarna behövde för diskutera och besluta.
Det framkom dessutom att vissa delägare redan hade diskuterat ett svar tillsammans med styrelsens ordförande Anna Ekberg och advokaten.
Samtidigt framfördes invändningar mot att anlita Wistrand igen. Efter advokatbyråns kostsamma och i flera avseenden misslyckade insatser ansåg flera delägare att föreningen lika gärna kunde formulera ett enkelt svar själv.
Härskarattityd om beslutsrätten
Under diskussionen presenterade ordförande Anna Ekberg styrelseförslaget, att BBS i sitt yttrande skulle skriva att man “överlämnar” frågan till HD att avgöra. På stämma skall medlemmar lägga förslag. Styrelsen är inte medlem och ordföranden skall bereda ärendet och var neutral.
Förslaget möttes av kritik.
Problemet var inte juridiskt utan principiellt. Formuleringen speglade en återkommande härskarattityd: att uppträda som om man själv hade beslutsrätten och därför kunde “överlämna” frågan till den instans som i själva verket redan är den som ska besluta – i detta fall HD.
Samma attityd har tidigare synts i hur styrelsen behandlar motioner, där man på liknande sätt, på stämma, “överlämnar” beslut till stämman.
Stämman tog beslut
Till slut reducerades frågan till det enda som behövde besvaras:
Anser BBS att föreningen är rätt part i expropriationsmålet?
Efter diskussion genomfördes en omröstning.
Stämman beslutade att BBS inte anser sig vara rätt part i målet – utan att det är delägarna.
Beslutet skulle skickas till HD
Styrelsen har därmed fått ett tydligt mandat.
Ett svar ska nu skickas till Högsta domstolen där stämmans beslut redovisas tillsammans med stämmoprotokollet.
Efter flera år av egenmäktiga styrelsebeslut fick delägarna till slut säga sitt i frågan. Men kommer stämmobeslutet att verkställas?